Ljusnan!

Jag sitter i ett hus rätt så nära Ljusnan och tittar jag ut ser jag solen sakta sänka sig över trädtopparna på andra sidan älven.
Det är vackert! Det är slående!
Det uttrycker stillhet och det är beundransvärt vad naturen kan göra.

Det är lugnt och stilla runtomkring mig.
Inom mig skulle friden kunna bosätta sig - men det tar tid.
Men den börjar komma, sakta sakta. Stressen börjar lägga sig och lugnet får ta platsen istället. Så vill jag ha det. Så tror jag alla vill ha det.

Varje dag för med sig något men det är svårt att se det med detsamma.

Kramar på er!